painted Pier Damiano e la contessa Adelaide di Savoia in 1887  Related Paintings of Salvatore Postiglione :. | Portrait of Caroline Wilhelmina of Brandenburg-Ansbach | River landscape with religious theme Flight into Egypt | The Wedding at Cane (mk01) | The Major-s Marriage Proposal | Les deux vases de fleurs |
Related Artists:
lim-johan
Johan Erik Olsson, född 1865, död 1944, svensk konstnär, autodidakt och naivist, bosatt i Kyan, Hälsingland, där han försörjde sig som dagsverkare, laggkärlstillverkare och fotograf. Hans släkt kom från Lima i Dalarna, därav namnet. Som ung vistades han 8 år på Ulleråkers mentalsjukhus i Uppsala. Fram till 1920-talet målade han natur, djur och andra motiv från hemtrakterna i fantasifull, närmast exotisk gestalt. Lim-Johan uppmärksammades inte under sin levnad, men finns i dag representerad på bland annat på Edsbyns museum i Hälsingland och på Moderna Museet i Stockholm. 1944 avled Lim-Johan på Ovanåkers ålderdomshem efter en tids sjukdom. Han är begravd på Ovanåkers kyrkogård, där det sedan 1994 står "LIM-JOHAN" på gravstenen. Hans konst upptäcktes av en tillfällighet av fil.dr. Philibert Humbla, länsintendent på Gävle museum, som bad Hans Lidman att försöka finna så många tavlor av Lim-Johan som möjligt. Lim-Johan räknas i dag bland de förnämsta naivisterna i världen.
Anna Boch
(10 February 1848 - 25 February 1936) was a Belgian painter, born in Saint-Vaast, Hainaut. Anna Boch died in Ixelles in 1936 and is interred there in the Ixelles Cemetery, Brussels, Belgium. Boch participated in the Neo-Impressionist movement. Her early works used a Pointillist technique, but she is best known for her Impressionist style which she adopted for most of her career. A pupil of Isidore Verheyden, she was influenced by Theo van Rysselberghe whom she met in the Groupe des XX.
j. h. scheffel
Wismar 1690 - Västerås 1786 J.H. Scheffel kom från en borgasläkt i Wismar, en nordtysk stad som på 1600-talets införlivats med Sverige. Om Scheffels läroår vet man ingenting utöver uppgiften i en gammal biografi att han studerade till målare i Berlin, Paris och Brabant. Scheffel dök upp i Stockholm år 1723. Uppenbarligen samarbetade han först med David von Krafft. Efter dennes död 1724 grundade Scheffel, då redan fullärd porträttör, sin egen atelj??. Ett av de första uppdragen, porträttet av borgmästare Bergstedts unga dotter, ledde till ett lyckligt och av en riklig hemgift åtföljt äktenskap med fröken Bergstedt. Scheffel samlade redan tidigt kring sig en trogen kundkrets bland adeln och det förmögna borgarskapet. Han behöll sin framgångsrika position från 1720-talet till 1760-talet. Någon ledande hovmålare eller mest gynnad societetsmålare i Stockholm var Scheffel aldrig. Hans stadiga popularitet som pålitlig och kompetent porträttmålare rubbades emellertid inte av modets växlingar, ty han hade förmågan att smidigt följa de nya strömningarna utan att pruta på sin karga och förnuftiga konstnärliga egenart. Scheffels porträtt visar sällan prov på pretentiösa barockgester eller affekterad romantisk tillgjordhet. Hans personåtergivning var utfunderad och konstaterande. I hans digra produktion ingår stela rutinarbeten, men i bästa fall är hans målningar karaktärsstudier som bygger på en stark vision. Hans målningsteknik var kompetent men anspråkslös: i helheten fäster man uppmärksamhet vid mänskobilden, inte vid utförandet. När Scheffel i 75-årsåldern som pensionerad drog sig tillbaka för att tillbringa tiden med sin familj var han en rask och förmögen gammal herre. Han uppnådde den för tiden ovanligt höga åldern av 91 år, enligt dottersonen till följd av sitt glada och jämna humör, sina ordentliga levnadsvanor och en till åldern anpassad flit och motion .